this is me now

men åååå vad seg jag är på att skriva blogg och månadsbrev och höra av mig till folk, jag vet, förlåt!

Vi har faktiskt haft fullt upp, det rullar på bra, inget direkt att klaga på. Våra kvinnor i Mooni är bara för härliga, vi har gjort hembesök hos en del av dom och jag blir helt varmt i mitt hjärta när jag tänker på dom, de har typ ingenting men ändå så är de så gästvänliga, bjuder på mat och läsk och kakor och skickar till och med frukt med oss att ta hem. Puss på dom!

En chock fick jag häromdagen, jag ska bli faster, det är ju underbart! Men han är ju så liten mmmmm...

Fler glada nyheter, Lenita kommer hit (nästan säkert) och det ska bli hur roligt som helst, nu ska vi planera resor!

Det är här jag trivs och vill vara, mer än så behöver jag inte säga...

Väntar på att solen ska komma fram....Erik måste få pressa lite innan han åker hem på söndag.

...............

nu e det mest misery pa hog niva, men jag har haft ett par grymma dagar, believe me, fast vart jag har varit ar en hemlis. varfor kan det inte bara vara latt?

mmm men vad vill du? ja men jag, jag vill ju bara vara lycklig...

kampala om ett par timmar, ganska manga...


attack


RSS 2.0