Mal d'Afrique?

Jag saknar Uganda! Jag vill tillbaka.



Jag saknar folk som dansar, glädjen och hoppet som finns trots fattigdomen och eländet. Givmildheten och värmen.



Jag saknar de mamas som helhjärtat öppnade sina hem för mig och delade med sig av det lilla de hade.

      

Jag saknar Sherry och barnen. Matooken och fiskgrytan. Mountain dew och isté. Pinfärsk söt ananas som är så saftig att det rinner längs hela hakan och halsen. Purity som pratar med sina polare om sin syster som är mzungu with a pointed nose and a big bum. Och mama Sherry som bara ler. Äta pizza i bilen med soldier boy. Jogga i Entebbe botanical garden. Till och med de skumpiga och livsfarliga bussarna saknar jag. De har så mycket liv, folket har så mycket liv i sig och de lever till 110 procent. Jag älskar dessa människor så mycket!

Well...Sverige är bra det med, bara....annorlunda.

Kommentarer
Postat av: Emelie

Det svåra problematiken med att höra hemma på mer än en plats, födelarna och nackdelarnamed olika kulturer...du beskriver det så bra och jag får lust att åka till Uganda jag med, slippa gnäll om finanskriser och vårens nya färger och leva till 100%. Finns det verkligen de som gör det? Tänk att ha så lite och ändå ha så mycket livsglädje, svårt för en masskonsumerande västerlänning att ta in och acceptera på något vis. Jag förstår att du längtar tillbaka.



Kram

2009-03-26 @ 11:45:05
URL: http://greiddnos.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0